Jag fick En Kurs I Mirakler (EKIM) 1993, i födelsedagspresent av en kollega. När jag tog emot boken kände jag vördnad och visste kursen var min väg. Jag började att göra kursen många gånger! Kom sällan förbi lektion 20. Det var svårt. Jag fattade inte, upplevde mycket motstånd och ”glömde” att göra lektionerna.

Det tog till 2017, innan jag, efter ett möte med döden, började göra lektionerna varje dag. Det har varit en fantastisk resa med många olika lärare och jag vill dela med mig om hur jag upplever lektionerna.

Jag börjar med lektion 1 den 1 januari, idag är det lektion 316.

Dagens lektion

LEKTION 316

Alla gåvor jag ger mina bröder är mina egna.

Liksom varje gåva som mina bröder ger är min, så tillhör varje gåva som jag ger också mig. Varje gåva tillåter ett gammalt misstag att försvinna, och lämnar ingen skugga på det heliga sinne som min Fader älskar. Hans nåd ges till mig i varje gåva som en broder tagit emot under all tid, och också bortom all tid. Min skattkammare är full, och änglar vaktar dess öppna dörrar så att inte en enda gåva går förlorad utan endast fler läggs till. Låt mig komma dit där mina skatter finns, och komma in där jag i sanning är välkommen och hemma, bland de gåvor som Gud har givit mig.

Fader, jag vill acceptera Dina gåvor i dag. Jag vet inte vilka de är. Men jag litar på att Du som gav dem kommer att ge mig medlen genom vilka jag kan se dem, förstå deras värde, och hålla fast endast vid dem som det jag vill ha. s 490 EKIM Arbetsboken

Lektionen i mitt liv

Lektionerna spelas alltid ut i mitt liv. Idag spelades lektionen ut i bokföring.

Den mening som stod ut i lektionen var: Hans nåd ges till mig i varje gåva som en broder tagit emot under all tid, och också bortom all tid.

Allt är gåvor jag ger, de jag bedömer som positiva eller negativa. Allt. Jag har alltid tänkt att bara det positiva och det jag medvetet ger som gåva är en gåva. Inte enligt kursen. Allt, precis allt är gåvor när jag låter mig vägledas av Rösten för Kärleken.

De gåvor som tagits emot resulterar i nåd. Jag uppfattar det som det står i lektionen: Varje gåva tillåter ett gammalt misstag att försvinna, och lämnar ingen skugga på det heliga sinne som min Fader älskar. Varje gåva tillåter ett gammalt misstag att försvinna! Varje gåva! Fantastiskt! Och nåden när det tas emot.

Jag förstår att jag måste ta emot allt jag får och allt jag ger. Acceptera och ta emot. Oavsett om jag dömer det positivt eller negativ. Allt. Oreserverat.

Irriterad

Jag har varit irriterad på min bokföringsperson för hon gör saker som jag inte bett om och sedan tar betalt för det. Senaste fakturan ville jag inte betala hela beloppet och jag sa till. Det kändes bra till en början att få beloppet reducerat men jag började känna mig distanserad och till och med rädd att jag skulle bli straffad för att jag sa ifrån. Mitt ego började bygga upp konflikt med rädsla och straff i mitt sinne.

Imorse lämnade jag in underlag för moms via mejl. Bokföringstjejen svarade genast med en fråga som fick mig att tro att jag gjort fel. Då satte egot igång! Mitt ego älskar när jag gör fel! Då haglar självanklagelserna!

Jag tog emot min upplevelse av självanklagelser genom att skriva en rädsloinventering med förhoppning om att göra mig mer klar och vänlig innan jag svarade henne. Egot väntade med spänning på om det skulle komma mer ”attack”. Det gjorde det inte. Jag hade inte gjort fel! Det var bara en historia i mitt sinne.

Jag andades ut. Slappnade av.

Då kom nästa mejl. Med ett annat problem! Som skulle kosta mig 16 000kr extra. Skit! Egot uppfattade det som en attack och fullkomligt rasade inom mig. Jag observerade egot, tog emot alla känslor och tankar och ringde upp bokföringspersonen.

Jag uppfattade bokföringstjejen iskallt fyrkantig då hon talade om för mig att det fanns inget att göra. Jag hade gjort fel och det gick inte att lösa. Nu fick jag betala.

Tredje gången jag frågade om det gick att göra något lossnade det. Det fanns en lösning. Hon sa lösningen snabbt och jag kunde inte förstå. Kände hur rädd jag blev att göra fel igen. Jag tog emot rädslan och bad henne göra lösningen åt mig. Hon sa nej. Sa att hon kunde vägleda mig via telefonen nu. Jag kände egot så litet, straffat och rädd att göra fel. Tog emot alla känslorna.

Jag lät bokföringstjejen vägleda mig, väl medveten om att hon briljerade med sin kunskap, visade att hon kan och är bättre än mig på bokföring. Jag tog emot hennes ”straff”, hennes behov av att visa dig duktig och att jag behöver henne.

Lösningen fungerade och jag behövde inte betala.

Efteråt kunde jag se hur allt detta var en historia som jag hittat på inne i mitt huvud. En total illusion. Bokföringstjejen har en annan historia. Jag kände mig lättad, fri från rädslan att göra fel, att bli straffad och i konflikt. Det känns faktiskt riktigt bra att vara i kontakt med henne igen.

Comments